Eftersom vi inte har spårat på allvar sedan oktober så lade jag ett kortare spår, ca 400 m i en rätt så hyfsad terräng, plan mark, lite kuperat men med en hel del viltstörningar. När jag lade spåret såg jag många klövspår och personspår som korsade mitt spår, likadant var det idag när vi gick det. Liggtiden var ungefär 17 timmar och jag använde inte mer än 1,5 dl blod. Insåg när spåret var slut att jag använt för lite blod, p g a kylan kom det inte ut så mycket blod ur flaskan.

Gissa vem som var superladdad idag när vi skulle gå spåret? Fala gjorde ett bra spårupptag (ingen uppspark utan endast lite bloddroppar). Sedan höll hon sig i spårkärnan hela tiden med undantag av viltstörningar som hon kollade av och sedan snabbt tillbaka till sitt spår. Ett bloduppehåll i en vinkel gick också bra, en återgång med bloduppehåll krävde mer nosarbete men det tog hon utan större svårigheter. Naturligtvis ramlade jag – fastnade i en gren gömd under snön – men det klarade hon också bra, van som hon är vid att matte kan störa spårarbetet på många sätt:-)

Hela spåret tog 8 minuter och vi hade ett bra tempo, jag fick hålla emot som vanligt. Duktiga Fala klarade jobbet och var riktigt glad när hon duttade på klöven i slutet. Godast var dock belöningen i form av pannkakor! Inte blev vi nöjda av detta, tvärtom gav det mersmak och mer sug efter att spåra tillsammans! Vi kommer att gå spårkurser i vår, jag har inte riktigt bestämt om vi ska gå öppen klass eller hoppa på norskt och finskt viltspår. I väntan på bättre spårtider ska vi gå en kurs i tävlingslydnad som börjar snart, målet är att starta i en klass 1 tävling:-)

Innan jag hamnade i sängen så var vi ute i helgen och gick i en skog där snön var vit. Hundarna älskade verkligen att få sträcka på benen!

Själv så roade jag mig med problemlösning på hög! nivå, i en tanke som skulle underlätta min vandring ner från en hög höjd (snö, halt, blöt mossa, stup!) så slängde jag kopplet i förväg. Och naturligtvis stod det ett träd i vägen, men redig som jag är löste jag problemet med kopplet som satt fast i trädets topp. Det var bara att skaka lite!

Till mina barn har jag alltid använt de kloka orden, när de har varit rastlösa och uttråkade av att vi INGET gör; “det är okej att ha tråkigt ibland”. Det är en träning inför livet, att kunna stå ut i att inget göra, att vara uthållig i väntan på vad som komma skall. Pyttsan! vete tusan om jag vill ha tråkigt längre, jag vill göra saker, saker som är roliga och utmanande. Och jag vill LEVA länge. Tack statsministern för att du tänker på mig!

Maken och jag gjorde en liten tripp till Göteborg för att shoppa, min syster fyller 50 år nästa helg och jag har funderat en hel del på vad man ger i present till någon som har allt? Förslag mottages tacksamt! Helst skulle jag vilja ge henne en hundvalp:-) Tomas och jag passade på att svänga in till Ulricehamn och Annelie, Kennel Thunderwolf’s och få oss lite valpgos till livs. Så underbara och frimodiga valpar var det längesedan jag såg!

Det är en kull groenendal jag varmt kan rekommendera till den som är seriöst intresserad av att jobba med sin hund och få en vän för livet. Hela kullen var väldigt framåt, positiva och orädda och med goda egenskaper för både utställning och arbete.

Fala och jag tog en söndagspromenad i solskenet och upptäckte att även denna skog var föremål för avverkning, det ska byggas bostäder här också! Det är nog dags att snart flytta ut på landet, till en egen skog. Ge folket mera skog!

Osynkade då Leona nästan aldrig har kört en largehund och otränade då de inte har kört en hel bana förut, måste jag säga att jag är superstolt över både Leona och Fala. Av 69 starter kom de på 19:e plats i agilityklass 1 med detta lopp:

Fala var superladdad inför hoppklassen men höll ihop inför starten. Hon är så lugn och stabil trots sin förmåga till att explodera i kraft på banan:

Fem fel (en vägran i slalom)och en snabb tid resulterade i en elfte plats av 60 deltagare. Inte illa för att första gången ha kört tillsammans! Och jag då, ja min roll var denna gång att vara coach, d v s ge goda råd inför banvandring och handling av Fala. Jag tror jag skötte mig hyfsat!

Vi packade Suzukin och tuffade iväg till de djupa Kolmårdsskogarna denna gången. De fyrbenta var med och jag tror verkligen att de gillar våra lite längre turer och framförallt så uppskattar de fikastunderna! Det brukar bli ett ägg eller två, eller i detta fallet en korv eller två åt våra vovvar också. Solen sken och det kändes nästan som vår, undrar om det blir någon riktig vinter? Trötta och nöjda åkte vi hem igen till en väntande brasa, mysfaktorn är hög denna årstid hos familjen Örtenberg.
Det enda jag väntar på nu är besked om den viltspårskurs jag anmält mig till, om den blir av eller inte, det är beroende på vädret. Håll tummarna för en tidig spårsäsong!

Glupska Mide slukar ägget med hull och hår, vitan och gulan i ett enda svälj, medan finsmakaren Fala lugnt plockar ut godbiten, gulan.

Nu närmast väntar en tripp ner till Göteborg och My Dog för första gången. Det ska bli kul att se evenemanget och alla uppvisningar av fina hundar, naturligtvis håller jag tummarna för Marie och vorstehn Skutta!