Etiketter
Vi hade inte tränat hårda spår på en vecka och i helgen som var sken solen varmt och starkt och jag bestämde mig ändå för att träna spår. Fala och jag tränar fortfarande spårningsteknik på hårt underlag, denna gång varm asfalt. Hunden kommer inte att kunna ta hjälp av någon typ av krossad vegetation för att följa spåret utan använder sig av personens individdoft. Vi vill få en hund som tar för vana att alltid följa spåret i rätt riktning. Jag visar forftfarande Fala spåret i den riktning som spåret går, också kallat direktpåsläpp. Vi använde oss av en okänd spårläggare som då och då satte ner handen på asfalten för att också väcka intresse för spåret. Jag har fortfarande inget kommando för Fala vid spårstarten eller att hon ska sitta eller ligga ner, det kommer jag att träna in senare. Viktigt är också att om hunden sätter igång nosen direkt är den intresserad av spåret och redo att spåra. Ta vara på hundens nyfikenhet och vänta med att lägga till kommandon tills hunden har förstått vad den ska göra.
För mig är det också viktigt att veta vilken plan jag har för spåret och vilka beteenden som ska belönas. Vi jobbar fortfarande på att hitta en bra belöning, på filmen kommer ni att se att det vid spårstarten ramlar ut en tonfisktub ur min ficka. Inte helt lyckat vid starten men Fala är rätt så oberörd
Jag bestämde mig för att inte belöna så tidigt som tidigare i spåret för att variera belöningsfrekvensen och ”överraska” Fala lite, om det nu är möjligt
därför kommer belöningen i slutet av spåret denna gången.
Vid detta spårtillfälle har också Fala ett högt driv och en ökad hastighet i spåret vilket är ett positivt tecken – hunden är motiverad! I studier gjorda av SWDI på björnspårande hundar har man sett ett positivt samband mellan hundens spårningshastighet och hur långt man kommer i spåret. Ju högre hastighet desto längre kom man och desto färre växlingar till andra felaktiga spår gjorde hundarna. Man kan tycka att det är märkligt med tanke på att en lugn och långsam hund borde göra färre misstag. Förmodligen beror det på att en motiverad och spårsäker hund ofta har högre hastighet och intensitet än en mindre motiverad hund. Den motiverade hunden kommer längre i spåret och gör färre misstag just därför att den är motiverad.
Fala är som tur är, inte berörd av hur jag håller emot i spårlinan. Hon är för det mesta inte alls bekymrad över att jag ramlar över stockar, stenar eller att hon måste vänta för att jag behöver ta mig uppför en bergskam. Vi behöver hitta ett lagom tempo för oss båda och vid detta spårtillfälle tyckte jag att det var ett bra tempo, en motiverad hund och ett bra spår (som har legat i cirka 40 min). Solen var stekhet och Fala jobbade jättebra!


